G N E T I G T S A T A N

Som rubriken lyder kan man beskriva majortieten av cykeldagarna från Moab. Orkan i ansiktet och mycket tuffa banprofiler, och med ett segelfartyg till hoj gör inte watten i låren mycket nytta för farten. Ibland har vi fått kämpa utför för att komma framåt och jublat när vi kan hålla över 17km/h en längre sträcka. Vi har kämpat mot hammaren och ibland fått ge vika för den, men det är trots det mödan värt, för middagarna har aldrig smakat bättre och nattens vila aldrig varit så effektiv. Marcus humörsvängningar har varit en utmaning och inget snus fanns för att dämpa ångest över en ytterligare dag i motvind och uppför. Bara att bita ihop.

Det är en del av att touringcykla, att kämpa, i väder, vind, hammare eller icke hammare. Det finns inget som gör en mer nöjd med dagen än att kämpa, peppa, skratta tillsammans. Det förhöjer alla känslor och man är så glad för ingenting när vinden blåser i ens favör. Kroppen mår som bäst i aktivitet och frisk luft, så är det bara.

”Den godaste mackan ever, xtra allt”

Monument Valley var första anhalten av intresse och vi fick uppleva samma känsla som Forest Gump när han bestämde sig för att sluta gneta, men vi letade kraft i källaren och fortsatte. Nu befann vi oss på Indian-land och just här i alla fall var det USAs baksida (en av dem). Det kändes som man kom in i ett land där livsgjädje, motivation och energi hade supits bort sedan många år och man fick kryssa mellan kvaddade bilar och påtända personer på parkeringar. Vi hade kört i mer än 6h30min och jag hade hammaren, och det brast för att ögonblick och tårar kom bakom mina Oakleys. Vi hade en annan touringcyklist i hasorna då och han vägrade sluta tipsa mig om hur jag kunde packa cykeln smartare med remmar etc. Fuck off alltså! Marcus räddade det hela med en bra camping som man fick både bad i pool och varm dusch på köpet, så sedan var vi (jag) på banan igen. Vår nyvunne ‘vän’ beslutade sig att campa på annat håll och det var en jävla tur det. Dagen därpå ledde kartan in oss på en ”genväg” som sedan skulle ansluta till stora vägen igen. Skenet bedrog och vi var snart på en sandväg och ett regnoväder drog in, yes!

Kom till Page, Arizona och Lake Powell, vilodag! Vi åt sallader från Walmart och gottade oss på stranden, som en all inclusive, så lyckliga var vi. Bad i sjön fick duga som dusch och vi hittade BeeHive Campground som var gratis. Gratis av en anledning, för det kryllade av vassa kaktusar och växter som bara suktade efter att punktera en luftmadrass, särskilt touringcyklisters. Trängde igenom flipflopsen så då fattar man att de är sjukt vassa.

Två dagar efter Page kom vi till Grand Canyon North Rim och nu är vi i Kanab och Wifiar sönder telefonerna, samt har fått i oss lite väggmat. Nu väntar bara 40km utför till campingplats, thank you Jesus!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s