Kämpar för livet i så kallade SoCal

Södra Kalifornien, Kalifornien med K, känns fel när man skriver men det är så det stavas på svenska? Vi har sedan en dryg vecka varit i Encinitas och Carlsbad hos vänner och här blir vi bortskämda och får kämpa för viss överlevnad även här. Som gäst och särskilt som svenne som överanalyserar allt vill man ju inte vara till besvär. Faktum är att man så gärna inte vill vara till besvär att man sätter sig själv i besvär för att vara lagom smidig och kul på samma gång. Man är som en ballerina på en fiskelina och det gäller att hålla balans mellan att bjuda och ta emot. Vi är avslappnade jag lovar… skämt åsido, vi har det jävligt nice, men ibland skrattar vi åt oss själva och vår svenskhet, ”ta ut pinnen ur röven och relaxa lite” kan vi säga till varandra. I en familj med en hel del mer deg i plånkan än oss, och som dessutom aldrig Gorilla-campat så kan man ibland hamna i onåd. En mjölk som är en basvara kan till exempel kosta $7,99 rätt sjukt. Allt ska förstås vara ”ORGANIC” och komma från butiker som är motsats till Walmart. Som tur är kom vi förberedda hit och tack vare spartansk touringresa har vi cash att spendera här.

Vi bor just nu hos Tony, Mariana och dottern Leila, (samma namn som min mamma), och de är 53 år, dottern 15. Han är ett monster på cykeln kan man säga. Och att vi har touringhojarna och han en maxad Wilier med högprofil hjälper ju inte.. FULL GAS hela tiden. Gräva, bita, kötta alltså. Sjukt kul med hårda träningar, och tur att det kommet ett och annat rödljus ibland så man kan andas. Efter träningarna blir vi serverade IPA eller Corona, snacks och annat gott, de jobbar i samma takt som oss när det gäller ölintag, vilket är avgörande för en komplett dag. Idag körde vi ca 100km ner till La Jolla och tog kaffe på Bird Rock Coffee Roasters, backe upp och backe ner, bara gasa. Låren pulserar och syran kommer men det hjälps inte, bara svälj den och kör igen. Har slutat gå på myten om att nu ska vi bara ”cruise:a” till fiket, det är nämnligen tugga styrlinda efter ca 5 sek. Saknar min Allez Sprint.

Återigen så har man dubbla känslor när det kommer till USA och amerikaner. Å ena sidan är de så öppna, positiva, inbjudande och enkla. Men ibland bara läskigt omedvetna. Här i San Diego med omnejd verkar alla ha en del kosing och kan inte förstå att man kan laga mat i köket och inte bara ut och käka. Vissa påstår att de är stressade över pengar, men köper sedan hus för 30 miljoner. En annan tänker ju bara; skala ner lite till hus för 10 miljoner och så är det löst, eller? Källkritik är sedan något som man inser att man har bra koll på i Sverige, men här kan folk kolla på en dokumentär på Netflix och köpa det rakt av utan att ifrågasätta vem som säger vad och om någon ev tjänar pengar på det. Suck. Källkritik – glöm aldrig det! Sedan har USA enorm talang och innovation, bara Silicon Valley är helt galet med företag och pengar, saker som vi har och använder dagligen, så de har ett spektrum av allt; smartaste och dummaste.

På torsdag är det Thanksgiving och vi firar med Lucy och hennes familj. Tony, Mariana och Laila har dragit till Hawaii, inte helt fel för dem heller. Sedan väntar en cykelsession tillbaka till LA och sedan hem till landet lagom igen. Kommer där intaga soffa iförd mjukiskläder hos mina päron och plöja Netflix i några dagar. Cheers!

/Linda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s