2010 – 2020 – Ett decennium – Mitt cykelliv

2010 började jag tävla på landsväg. Klubben var FK Trampen med bas i hemmabyn Södra Sandby. Riktigt kasst blåbär var jag med exakt noll känsla för stil. Min far hade Sean ett tag motionscyklar och fastnat för Vättern, och på så vis började jag och lillebrodern att följa med. Började med lopp som Wendes 2-dagars, Skåneallianser och Åstorpsloppet. Första gången med en sommar i Tidaholm och U6 Cycle tour. Jag körde då i Team Skåne, med dräkter från -84 tillsammans med Anna P, Alexandra N och Alice A. Första året var lite av en chock för mig, och även för hela familjen, som aldrig varit på cykeltävling som deltagare. Oruttade med bristande lager på brassestolar, linimenthandskar, och laddad cykeldator. Det senaste åtgärdades och min Cateye funkade fint genom att i alla fall visa distans, hastighet och tid. Vad mer behövde man? Såg för första gången cyklister som danskorna Cecilie Uttrup, Christina Siggaard och Amalie Didriksen, alla numera proffs. Redan då i klass F15-16 hade de Colnago-cyklar och högprofilhjul. Det hade alla danskar även P/F 11-12. Shit pommes.
USM i Fjärås fick avrunda året, och min första tävling som jag var med klungan imål.

2011 Gick något bättre och jag var nu ”inne” i cykel och det skulle bli min sport. Bytte upp mig från en Alu Scott till en Cervélo RS, den den CSC-loggan på, så stolt! Den skulle bli den första av många Cervélos i min ägo. Gick ut nian på Killebäckskolan och min klass vann som alltid den årliga stafetten, där jag var bland annat representant på cykeldelen. Flera av cykelkompisarna skulle börja på cykelgymnasium, men jag höll mig hemma i Lund. Tror det var ett bra val, då jag är säker på att jag inte var så pass ”inne” i cykelvärlden att jag skulle orka med all oundviklig dramatik, körtelfeber och cykelvård. Detta år bevittnade jag för första gången VM på landsväg i Köpenhamn. Jag minns särskilt några veckor innan loppet, att jag, Alexandra N och Ola N från klubben åkte över och tränade på banan. Alex var uttagen att köra och jag var en stöttande vän.

2012 Började juniortiden. Träningsläger med trampen i Belgien. Ronde van Vlaanderen, kermesse och Koppenberg. Sedan väntade landslagsuppdrag efter goda resultat på bland annat Östgötaloppet. Det blev Tour de Himmelfart i DK, och Assen Tour i Holland. Ledda av bland annat Mikeal Norbäck, som vi faktiskt har att tacka för att just damjunior fick komma ut och tävla. Det bjöds på hemlagade köttbullar och kycklinggryta, det var att tacka o ta emot. På U6 detta år lyckades David, min lillebror att spurta hem en 3e plats på en etapp, stolt syster alltså! Detta var början på en trend för honom på första linjeetappen.

2013 Blev mitt År. Höjdpunkten här var givetvis att få deltaga i VM i Florens som sistaårsjunior. Jag kom dit med Kajsa P och Julia K. Bra trio. På kvällen tog vi någon taxi in till stan för att festa. Vi var i extas, men slutade i lätt panik då ingen taxi ville köra oss hem, då vi bodde en bit utanför stan. Till slut efter bönande och muta med cash så kom vi tillbaka. Tur, för att vi hade tidigt flyg hem, och det fick man ju inte missa… Det jag inte visste då var att min älskade Marcus befann sig också i Florens för att kolla på VM. Om ni kommer ihåg en fet svensk flagga målad i oljefärg på TV så var det bland annat hans verk. Tack gode gud att vi inte träffades då, för jag tvivlar på att vi skulle varit ett par nu om så var fallet. Dock skulle det bara dröja ett halvår tills dess att vi skulle träffas igen. Tävlandet i övrigt det året har jag inte bekräftat allt, men jag vill minnas att jag kom 3a på Västboloppet och vann Wendes 2-dagars, 3a på Östgötaloppet m.m. Om någon tar illa vid sig pga felaktiga uppgifter så skiter jag helt i det 🙂 Ps – första gången på Mallis!

2014 Förstaårselit och 19 år. Då körde jag tillsammans med 5 andra töser i Borås CA, bland annat Kajsa P. Vi tävlade en hel del och fick en del bra resultat, mitt bästa var nog en 3e plats på en SWE-cup deltävling, samt att vi vann lagtävlingen totalt. Körde Öppet Spår 90 km efter att ha stått på längdskidor ca 3 gånger. Varför inte liksom?
På Örestadsloppet i April sågs jag och Mr Right igen, men det skulle dröja ett tag till innan allt tog fart. Tror det var lite av en snackis då lvg-sverige inte är så stort, men skit samma, vi körde i alla fall. Detta året var SM på Kinnekulle och det var inget hit för mig kan jag säga. Hade inte riktigt de W/kg som jag har idag.

2015 Tillbaka till FK Trampen igen och tävlade en säsong till. David blev uttagen till Paris-Roubaix Junior. Hela famlijen åkte med och det var en rolig dag. Till hösten åkte jag  och Marcus på vår första stora resa. Det stora testet på vårt relativt färska förhållande. Vi drog 3 månader till Kalifornien och vi klarade detta galant. En första tält-kris i Oxnard, CA, med sedan var vi på banan. Det blev jul i Las Vegas, NV och nyår i Sarasota, FL. Vi cyklade med lvg och cross med en kärra på släp. Riktiga touringcyklar är att föredra, helt klart. Vi körde då ca 4500 km och kom till platser som Hollywoodskylten, Yosemite, San Fran och Joshua Tree NP. Här började mina ådror på vaderna synas, och har sedan aldrig försvunnit igen.

2016 BELGIEN. Kom hem från USA i januari och i april dorg vi ner med en lånad bil till Belgien. Vi skulle hyra ett rum i Lichtervelde, som ligger mellan romantiska Brugge och Kortjik. Där bodde vi hos en kompis kompis (som sedan visade sig vara en tinder-kontakt, och de aldrig mötts i verkligheten… för hela historien, ring mig!). Här körde vi kermesse om vartannat, tränade och fikade i 2-3 månader. Vid samma tillfälle kom det ner att gäng tjejer från Sverige och jag joinade dem på ett ”landslagsläger” och tävling i en vecka. Marcus var i storform och var ofta med på de lokala manuella bettingtavlorna i byarna. Folk kom fram till mig och frågade om hans form och spurt etc. Vi fick vara med på en underbar middag med Michel i Aalbeke. Godaste Belgian Blue som smälte i munnen. Det serverades på en stor bricka, allt från medium till bloody as hell. Kom hem och körde SM i Västerås. Här började sedan en plan att smidas för vårt kommande äventyr och utmaning.

2017 Touringåret (Hard core)
I maj månad drog vi från Marcus pärons hus i Mölndal mot Dubai. Resan skulle ta oss 6 månader, 12.500km och genom Europa, Mellanöstern och Stan.
Läs mer här: https://aventyrarna.cyclingplus.se
Detta var troligen vårt livs äventyr.

2018 Hello Elitmotionär. Inget tävlande detta år, utan började glida mer och mer in i Elitmotions-träsket. Tränade en hel del, både löpning och cykel. Var med som ledare på Cykelaptits resor till Garda och Toscana, drack vin och körde gruppträningar i Gbg. Många EPISKA pass och hade extremt kul på cykeln. I september sprang jag mitt första Marathon i Moskva. Sprang då på 3h 40min. Detta i sig var en grym komboresan som jag och Marcus snickrade ihop. Först Moskva med mina päron, Marathon, sedan flyg till München. Där väntade glamping och Oktoberfesten. Efter en hel del öldrickande i Tyskland, tog vi Flixbus till Innsbruck och VM på landsväg. Där målade vi en svensk flagga i en av klättringarna i vanlig tradition. Bodde i tält vid ett gäng holländare och hade tur med plats och vädret. Fortsatte öldrickande i Oktoberfestklänning, vilket var succé.

2019 SM chockade och The Land of the Free.
Dags för Marathon nr 2. Målet var sub 3h 30min, resultat blev 3h 26min, YES! Intalade mig själv efter total utpumpning, spya och döda ben att nu räcker det. ”Du har inget mer att bevisa, spring aldrig Marathon igen, du komme må skit”. Det var hårt, men bra träning för motorn, som nu var redo för en cykelvår i Gbg. Hela vår och halva sommaren var helt enkelt EPISK. Mycket fina och snabba pass med Aktivitus Sports Club och CK Master. EN hel del after bike häng på balkongen och grill. Tack som fan alla som cyklat med mig vår, ni är guld. En träningsmetod som jag bekräftat från 2018 är att kör hårt och ha sjukt kul på cykeln, då blir man ganska snabb. Inga ursäkter, bara kör!
Spontananmälde mig till SM i Båstad och det blev mitt hittills bästa SM i Elit. Det var riktigt kul att vara med på tävling igen, trots den horribla banan. Var i en andragrupp länge, och slutade så småningom på en 18e plats, vilket för mig var bra, speciellt i den tuffa terrängen. Läs mer om detta i detalj i tidigare inlägg: Gumman i lådan.
Ni som känner mig vet sedan länge att jag och Marcus drog till USA. Den 24 juli tock vi med touringcyklarna till Seattle, WA. Där väntade 9400km cykel, nästan 100 tältnätter och oräkneliga bagels med jordnötssmör. Läs ALLT och denna dröm i nyligen upplagda inlägg, om du är nyfiken.

Igen Tack som fan, alla som på något sätt bidragit till mitt första cykel-decenium, det har verkligen varit kul. 2020 Bring it On!

/Linda
Även kallad Diesellinda, The Fatburnin’ Beast, Snygglinda, Styrlinda eller Diddi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s