Reserapport

Tillbaka till Sverige igen och det känns bra. Känns som om vi hade sagt upp oss och inte skulle komma tillbaka på ett halvår som tidigare resor, men samtidigt skönt att vara hemma. Det enda som gnager lite i en är att man kanske har ett begränsat utbud på serier denna höst och vinter pga det som inte får nämnas. Jag har redan fått känna på att scrolla i ca 35 minuter innan man hittar nåt på Netflix, och det är inget bra tecken redan i september…

Nåväl, resan! Enda planen var den bokande Kiel-färjan på fredagen och sedan var det gas i 110km/h söderut. Rutten blev sådan att; 3 dagar vid Annecy-sjön, 3 dagar i Schweiz (Zug och Zermatt), 4 dagar i Sanremo inklusive Le tour, 3 dagar i Bormio, 2 vid Gardasjön och sist 3 dagar mitt i Dolomiterna. Kan summera det som att vi plockade ut alla russin och chokladbitar i kakan, och sedan svalde hela också. Iförd munskydd och med handsprit i högsta hugg gav vi oss ut i samhället. Enligt diverse tillförlitliga kvällstidningar och UD-appen kunde vi vara på väg mot samhällen likt en krigszon. I Frankrike så hade folk anammat maskernas förträffliga trygghet. När du ska in i butiker som Carrefour var det mask på och en dusch av steril färglös vätska, sedan var det fritt fram. Som svensk och vårt berg-och-dalbana till rykte så var vi på uppgång. Nu hade vi ju knappt någon smitta i Sverige alls (förhållandevis), så vi fick vänliga blickar på oss. Det var till och med en fellow campare som noterade vår gamla Saab 9-5 och dess nummerplåt utan landsnummer. Denne campinggranne visste att den var svensk och fick till och med sig ett foto som souvenir. Att tillägga på Saaben från -02 är att tack vara vår jämna körning fick vi ner den till 0,6 l per mil. Sick. Ska man anmärka på något så säckade ändalykten ihop lite. Det såg ut som att den antingen var sportigt sänkt, och att man glömt göra motsvarande i fram, eller som att vi lastat flera hundra kg i den. Det ”problemet” löste sig av sig själv i förrgår då jag skulle köra till Partille och noterade då rejält med luft mellan backdäck och själva bilen. Den återhämtade sig, fun-f*cking-tastic!

Gammal är äldst, och man kan alltid lita på Barilla och Lidl. Vi åt mest pasta, tomatsås, färdigmixade sallad i plastpåse och drack öl. Kan inte fatta helt hur det går ihop med ens smaklökar, men det är då himla gott. Det är inte bara en komplett måltid, det är en sinnesstämning. Dånandet och soten från Primusköket i bakgrunden, prasslandet från brasse-stolen, den sträva känslan man har i ansiktet för man glömde tvätta ansiktet efter dagens träning i högsommarvärmen. Mattheten i låren efter en lite för lång träning och lite alkohol. Vi hade med en högtalare och där spelades tyska Oktoberfest-hits som Johnny Däpp och Bierkapiten. Det är livskvalitet. En annan trogen vän som följer med är Dechatlon. Luftmadrasser, sovsäckar och tillbehör som gör campingen komplett. Att man kan sova så gött på en ca 7cm tjock madrass av luft för 40 euro är ju i sig imponerande.

Praise the Lord för Euro-länder. Jag älskar er. Man känner sig köpstark och matbutikerna har en helt annan nivå av lågpris. Och det är alltså inte skit till bra pris, det är bra saker till bra pris. En stor påse med mixad sallad 1 euro, 70cl Peroni 1 euro, 500g pasta 0,35 euro, baguette 1 euro, behöver jag fortsätta? Låt oss behålla högre priser i Sverige, för att alltid kunna bli glatt överraskade nere på kontinenten. Men låt oss införa den svenska geniala lösningen med kontantfrihet. Planerar att lösa swish internationellt så jag har mitt på det torra på ålderns höst.

Kvalle på asfalt är något jag även vill nämna för framtida resande. Schweiz, som jag alltid kommer ha som ”Om min familj och vänner inte bodde i Sverige så skulle jag bo här”-ställe, är drömmen vad gäller asfalt. Inte en håla. Umbrailpasset utför var en fröjd 5 av 5, något man inte kan säga om Italiens knöliga och får-iga underlag. Håll i styret alltså, och krypkör med bil, 2 av 5. För att få perspektiv så skulle Tajikistans makadam få 1 av 5. Frankrike får en 3,5 av 5.

En given spelare i leken var ju Stava. Köttade i flera långa och välkända backar och nöjd med min insats. Många top 10 pokaler och även någon krona 🙂 Med det sagt så hade man troligen haft mycket svårt att vinna ett race då min förmåga att spurta snuddar till obefintlighet, men jag är allt seg och känner att jag har en hög nivå på grundformen och är genomtränad, man blir inte av med mig i första taget. Men 8a på den store Stelvio är inte så illa pinkat. Bästa rundorna är nog de med de riktigt höga passen. The Swiss Classic med Susten, Grimsel, Furka, och sedan Bormio, Umbrail, Stelvio, sedan var ju Maraton Dolomites-turen episk (passa Giau var elak, men de övriga backarna var riktigt goa).

För att krydda denna historien ytterligare så avslutar jag med klyschan; Jag välkomnar hösten, det är så krispigt mysigt och det är tid för soppor och raggsockor. Kan säga att jag inte är redo för Zwift ännu, jag måste ladda om och det måste troligen vara mörkt ute innan jag kommer igång, men kan ju trösta mig med att det blir snart 🙂 Kanske kommer smyga igång någon form av stiglöpning om några veckor. Kommer få kämpa i en månad att gå från en horribel löpkänsla till att överleva, med det funkar varje höst, så kommer tagga upp snart!

På återseende i dimman!

Diesellinda
”qomigen”



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s