Tips – Linda Jacobsson

Nu är vi tillbaka på riktigt, både fysiskt och mentalt. Kontrasten att vara på vägarna och ibland inte veta veckodag eller klockslag till att jobba måndag till fredag igen är lite konstig, men känns gött. För mig är det just kontraster i livet som gör att man kan älska de flesta situationer. Efter att ha varit på ett långt äventyr så känns lite rutin riktigt bra. Jobba, träna, laga och käka matlådor, mysa till serier och käka middag med päronen. Livet är alltför bra.

Mina tips på goda och nyttiga matlådor:

· Linsgryta med morot, krossade tomater, grön paprika och en klick keso.

· Chili sin carne med massa blandade bönor, crème fraiche och lite mangochutney.

· Torsk i ugn med potatis, sallad och gräddfil

· Sallader med de grönsaker man har hemma, kokta ägg, knäckemacka med Bregott (obligatoriskt) OBS! enligt mig är alla som tar ett ”lätt” alternativ framför Bregott är psykopat.

Foto: Erik Karlsson Landén

Träning sedan. Nu gäller löpning, zwift och vintercykel ute. Det har varit segt satan att komma igång med löpningen, men nu äntligen kanske det börjar släppa lite. Löpning är en sådan färskvara, och efter flera månader med bara cykel så har låren helt glömt hur man springer utan att hålla på att dö. Löp-ekonomin var inte på topp, men det var bara att bita ihop och kämpa pass efter pass. Det är något visst med löpning ändå, trots att det är en sekundär sport för mig, så kan man inte undgå alla endorfiner och tillfredsställande känsla efter ett pass. Och att löpa 40-60 min kan man få ut en riktigt bra träning och bli konditionsstark snabbare än cykel. Det är inte så komplicerat, ett vanligt pass för mig nu i ”starten” på löpträningen är att dra ut och springa kuperat och därmed få naturliga intervaller per automatik. Varva detta med lite långpass på stig för att bli van att springa 1,5-2h utan att bli trött i huvudet av att behöva hålla en viss min/km. Har verkligen inget schema som jag följer, alla veckor ser olika ut med olika pass. Ibland kan man ge sig ut i tron om att man ska springa 8-9km, men slutar på 20km.

Zwift är jobbigt och kul. Kör både träningspass och race, blandat. Körde första deltävlingen i nya SWE-cup. Kom 9a, men dock krånglade mitt pulsband, så kom en med på zwiftpower och därmed fick jag inte var med på resultatlistan. Skit samma, får ladda till nästa. Det verkar vara en viss teknik och strategi för att få till racen, som jag ännu inte har fått kläm på. Jag måste bli bättre på att gå på rött vid rätt tillfällen och sedan vara smart och återhämta mig emellan. Bara att testa igen, men kommer inte lägga ner alltför mycket kraft, då Zwift för mig trots allt är ett riktigt bra träningsverktyg. Vara grym på cykel ute är mitt fokus och det som är roligast. Det finns många som är riktigt bra på Zwift, men trots så bra siffror inte får till det alls på samma sätt ute. Det är så många fler parametrar på vanlig cykel, som säkert är alltför komplicerat att få in i ”spelet” till 100 %. Skit samma, man får ont i benen, köttar på och får grym träning, det är en hit!

Vintercykling på touringcykeln på helgen gillar jag. Ut på grus och jag gillar att köra den omdiskuterade stressdistansen. 3,5-4h blandad intensitet. Köra på i backar, oannonserad naturlig intervall, dö, återhämta sig, köra igen. Kan även tänka mig att köra 5h+ klassisk gnetdistans också, men inte varje helg. För tillfället funkar heller inte framväxeln, så är fast på stora skivan, vilket kanske bara är bra, då jag generellt är mer kondition- än benstark. Kan behöva lite mer benstyrka och power. För den nivå jag cyklar på så ger detta mig mer, men jag förstår att är man mer ”satsig” och vill komma med i bättre team och tävla mycket etc. så kanske man behöver mer struktur. Vill bara slå ännu ett slag för att man kommer långt på att vara känslocyklist. Att vara sugen på att göra något och göra det med passion och glädje tror jag gör att man tillgodoser sig träning bättre. Har all respekt för den som vill överanalysera siffror och planera i detalj, men personligen dör jag lite inombords när det blir för kalkylerande.

Tips för att bli mer känslocyklist:

· Gå på oannonserade attacker. Även om du inte kommer in eller orkar gå med på rullen så försök.

· Kommer det en kortare backe så kör bara full patte tills du kommit upp.

· Känner du inte för ett pass en viss dag. Byt dag, ta ett annat pass och gör det du tänkte idag senare i veckan.

· Våga fika på distanspass. Det är ok att stanna och ta en kopp och kanske en chokladboll ibland. Fika ställen jag gillar är till exempel Sahlström Praliner och Kakor (Annebergsvägen i Kungsbacka), Kaffedoppet i Lerum, Fjärås Bräcka, Bertilssons Stuga i Göteborg. När man hälsar på i Skåne är det givet med fika i Vismarlöv.

· Kolla vind och Strava och satsa på ett KOM/QOM. Underskatta inte en krona eller pokal som kan graveras in på sociala medier. Extra kul om man känner personen i fråga, som eventuellt blir nerpetad till 2a. Detta gäller även löpning, men då är vinden inte relevant, men bra att kolla start och mål på segmentet.

· Om något asshole halv-hjular dig, hämnas vid annat tillfälle då personen i fråga krispar.

Om det är någon som orkar dela med sig av tips på poddar, dokumentärer och serier så är jag idel öra. Jag gillar allt som handlar om true crime, sekter, psykologi och andra obehagliga saker. Inget går upp mot ett mystiskt mord i öronen på löpturen 😉

PS. Det blir en ny het cykel för mig till i år. Stay Tuned!

/Linda

Jag har cyklat sedan 14-15 års ålder, och började tävla i F15-16 år 2010. Min käre far hade då tagit sig igenom någon Vätternrunda, och jag och lillebrodern var nu gröna inom träning och tävling på landsväg. Som de två muppar vi var åkte vi omkring på lokala tävlingar, tills sommaren kom och vi åkte till U6 Cycle Tour för första gången. Chokad av farten, startfältet, och iförd i en på tok för stor Team Skåne-tröja tog jag mig igenom denna vecka. Veckan avslutades i samma anda, med en på tok för stor glass. Team Skåne aka Trampengänget bestod av mig, Alexandra Nessmar, Alice Andersson och Anna Pålsson, vi kom att bli det kommande Dream Team.

Här var jag i hemlighet avundsjuk på Annas finfina skoöverdrag, hemma-sydda eller ej, jag ville ha dessa. Observera även den oacceptabla strumplängden. *skämskudde, men bjuder på det 😉

Notera aerodynamiken i denna tröja från 1982. Team Skåne levererar.

Ja, och kanske än mindre mina päron visste hur allt gick till på en cykeltävling, vi såg minst sagt gröna ut. Folk snackade viken liniment man skulle ha, däcktryck, servicedepå, uppvärmning, start, mål… Vi var mer på nivån; ska man ha sadelväska på eller av när man kör tävling? Ja ni fattar.

Så här kommer lite handfasta tips om du är ny i landsvägssvärlden:

Skaffa Strava – träning som inte loggas har aldrig hänt, det vet ALLA!
Ha en bra verktygslåda med basic innehåll, för att kunna justera och eventuellt laga stuff. Pump, in-sex, däckavtagare, slang (om du inte har tub), avbitartång till ev buntband till nummerlapp, liniment + plasthandskar att applicera med + handduk att torka med. Extra flaskor med vatten, säkerhetsnålar.
Ta med en vapendragare som kan rodda med praktiska saker när du tävlar. Gärna någon som förstår vikten av en återhämtnings Coca-Cola.
Är det ett linjelopp – värm för guds skull inte upp i en halv evighet. Det är ofta masterstart (bakom bil en bit) och det är ingen stress i starten, alla hinner få i foten och hitta bra position. Sedan behöver det inte gå till överdrift, det finns de som är kända för att det är 1m30s till start och först då lämnar bilen med en macka i munnen för att pumpa lite och sedan kasta sig till start och precis hinna med innan klungan försvinner runt första kurvan. Ingen nämnd, ingen glömd. Är det tempolopp – strunta i tävlingen, åk hem, lägg dig i fosterställning.
Bli inte knäckt om det går dåligt eller om det inte blev som du tänkt, ge inte upp, bara fortsätt kämpa och tävla smart. Till exempel, gå in i backe högt upp i klungan och ”trilla” seden ner placeringar, men tappa ej gruppen, på så sätt kan du köra lite långsammare och ändå komma över krönet. Spara kraft när du kan och utnyttja att ”jag är ny, ingen vet vem jag är” och chilla lite. Släpp inte rullen.
Var stilmässigt ajour- höga strumpor, men absolut ej över vadmuskulaturens början, glasögon utanför hjälmens band, slimmad tävlingströja. Skippa gubba-bandanan, ta hellre cykelkeps.
Träna mycket fart. Många som kommer från ”motionsvärlden” kan gneta på bra, men när det kommer till tempoväxlingar och att gå längre tid på rött så är man ofta inte lika vass, därför kan intervaller och fartträning hjälpa dig på rätt väg. Anslut dig till gruppträningar som kanske finns i din stad, din cykelklubbs egen träning eller dyl. Våga ta i och bli trött, det är då man blir bättre.
På träning; var inte ett asshole, dvs DO NOT HALF-WHEEL, eller halvhjula på svenska, det betyder att när man ligger två och två på vägen, att den ena är just ett halvt hjul framför och stressar. Om du försöker gå upp jämnsides med en sådan kommer den typiske halvhjularen kommer öka farten därefter, och till slut kommer ni köra i 48km/h. Notera att när det är intervall, ”fri fart”, lagtempo – då ska det gå hårt, och när det är ”vila” eller distans, ja då är det just lugnt. Lägg full kraft på att ta ut dig vid rätt tillfällen alltså. Om du och din grupp kört ett hårt fartpass och det är 15km kvar av dagen och ni ska s k rulla av lite, så var inte den som stressar upp farten när det hårda är över.
Cykling är lite pricy, det vet vi alla, men se saker och ting som en investering i dig själv. Kan kanske låta fåfängt, men looken är viktig och gör mycket på känslan, det ska man inte glömma!
Lär dig i alla fall att byta slang/laga punka så du kan vara självförsörjande på träningsrundor. Övrig basic mek är bra också, eller gör som jag – hitta en kille som fixar det åt dig.
Låt dig inte luras av alla gels, bars och sportdryck. Läs innehållet och avgör sedan. Det är grymt att ha på lopp och tävling, men på träning är en Snickers, sockerkaka, banan eller kanske lussekatt minst lika bra, dessutom billigt.