Den Amerikanska Drömmen

Mitt i hemmajobbet och i bakgrunden rullar en Youtube-video med ett gäng som touringcycklar i USA. Lever och upplever det bästa med USA, och allt är toppen. Tänker tillbaka på vår resa 2019, och är ett: tacksam för att vi inte hade något planerat stordåd för 2020 och fått ställa in pga det som inte orkar prata mer om, två: USA är mäktigt. Vi fick uppleva en enorm gästfrihet, glada och hjälpsamma människor, landskap utan dess like, och bara bra ord om Sverige/Skandinavien. Finns inget som är så gött som att ta sig på cykel med egen kraft, A till B, scout upp fri-campingplats, äta enkel pasta och Coors 6-pack. Den nattliga kissepausen, inklusive natt-choklad som man bara måste ha magen skriker av hunger, för man alltid missbedömer att man behöver mer energi in när man cyklar 5h om dagen. Detta var min Amerikanska dröm. God Bless på riktigt, och önskar att detta representerade hela Amerikat.

Med det sagt så inser jag också att vi har de allra bästa förutsättningarna för att få den upplevelsen. Vi är ett vitt, fint, ungdomligt med det bästa passet man kan ha. Skulle behöva anstränga sig för att inte bli uppskattad. Vi cyklade mellan västerns episka nationalparker och däremellan några få större städer som Seattle, Las Vegas, San Francisco och Los Angeles. Mindre samhällen på landsbygden och även nationalparkerna är ju även den rika mannens mark och destination. Från Seattle till Las Vegas (halva resan, 2 månader) såg vi bara vita människor. Inget vi tänkte på först, eller la någon värdering i, men det slog oss när vi närmade oss Vegas. På väg in i större städer ser man misären, och då är det alla andra grupper som inte tillhör ”all-white America”. Platser där man aldrig skulle våga släppa iväg sitt barn själv till kiosken, eller våga lämna cykeln vid ett fik, knappt vågar få ögonkontakt med folk. Det är synd att det är så stora skillnader, och det känns ibland hopplöst om du skulle råka födas i fel familj eller område. När man fick se och uppleva skillnader med egna ögon på plats så har får man en bättre förståelse, samtidigt som läget känns hopplöst.

Jag kan inte säga att jag är något helgon på något sätt, men jag försöker ha mina lärdomar från touring-resorna i bakhuvudet. Jag kan välja att aktivt ta in på ett fint hotell eller köpa vad jag nu önskar på ett alldeles för dyrt Vegan-café, så väljer jag där på resan att leva som en luffare. Det är vetskapen att jag när som helst kan återgå till mitt normala läge eller ta något ”bättre” som gör att man är så bekväm att bara leva det enkla livet. Jag hoppas kunna uppleva min Amerikanska dröm i någon form igen i framtiden, men hoppas att de får bukt med den orättvisa som faktiskt finns.




Stats och ”Uppesittarkväll”

Det har säkert inte undgått någon att man nu kan kolla in sina stats på Strava för året. Och har man även fått Strava Summit på Friskvård så kan man även se sin samling av kronor. Hehe.
Fick inspo av cykel- och bloggkolleaga och det är rätt kul att krafsa sönder sin mobil och för att kolla ALLT. Så bra som jag varit under 2020 som cyklist har jag aldrig varit, och jag vill bli lite bättre till 2021. Taggad och motiverad att fortsätta träna, men fortfarande med den stora passion jag har och variation. Min samling QOM är jag nöjd med och faktiskt förvånad att det är så många.
Jag minns en dag i våras då jag och Marcus gav oss ut på en riktigt kötting runda på nya vägar runt Bollebygd. Målet var 20 QOM på en runda, och så blev det. Shit pommes. Och då körde jag analogt, se nedan 🙂
Tyvärr kunde jag ej ladda upp video, så blev bara skärmdump, för jag är för snål för att uppgradera bloggen, men jag hade för hand skrivit ner sträcka och snitt, och någon fick köras två ggr då man var osäker på att man fick med starten korrekt. Det var en EPISK dag.

Många segment har givetvis tagits i gruppträningar eller med den bästa hjälpryttaren, men en hel del har jag klarat helt solo givetvis. Det ingår ju i landsväg att man kör i grupp och även att vara smart med vind etc. så det är greit. Vissa segment har varit en extra utmaning för oss båda, då andra snabba par lagt vantarna på dem innan. Jag har ibland fått ropa ”Här måste du köra snabbare än Larsén eller Stevensson för att vi ska lösa detta!”. Svettigt men kul och så vidare.

Ett av de mest prestigefyllda segmenten som jag löste helt själv är STELVIO. Fastnade dessutom i ett vägarbete med rödljus, så kunde ha löst nr 6, men skit samma, nöjd och kul att vara top 10.

Idag den 23 December sitter jag hemma med trappkatten Sagan och jobbar det sista innan JUL.
Tydligen är det ”Uppesittarkväll”. Aldrig tagit del av fenomenet, fattade knapp vad som skulle göras, men har nu fått veta att det är Bingolotto och då gäller det att vara bänkad tydligen. Jag har fått min blonda och blåögda svenskhet ifrågasatt tidigare än vid detta tillfälle. Jag har fått beröm för min svenska, och samtidigt fått frågan hur länge jag bott här… Suck. Min skånska är inte ens grötig, men tackar som frågar. Att inte känna till Uppesittarkvällen tog dock priset. Jag kommer sitta med i soffan, men vår planen är att bli salongsberusad på en halv lådvin istället. Imorgon ska jag tränings-hetsa på ett eller annat sätt i fint krispist väder, och sedan njuta fullt ut av julens godsaker.

GOD JUL!

”I DESSA TIDER”

Vet inte hur hur många gånger dessa ord kommer stå att man sa i kommande historieböcker. Shit. Trots att jag är priviligerad här i världen så börjar jag få nog. Point taken, vi har varit rövhål mot denna planet alltför länge och nu får vi äta upp det. Jag fattar, man lovar att bättra mig!

Jag har konsumerat allt mindre, men man får ha dispens på ett konto i alla fall. Jag menar, om man ”villhöver” en Ceramicspeed trissa så är det bara så. Och en ny SL7:a, och kanske ett kit eller två, sen är jag nöjd. Jag cyklar vanligtvis varje dag till jobbet, jag äter allt grönARE, även om jag ibland suktar efter mättat fett i form av bacon eller Bregott, jag sopsorterar i måttlighetens land, och jag går inte runt på stan och slickar på folk i onödan. Jag promenerar förbi Stensjökyrkan då och då på lunchpromenader, och där finns ofta en affisch med orden ”Det går över”, så vi är väl på rätt väg. Finns även gratis kaffe där, så kyrkoskatten är inte helt bortkastad trots allt.

I väntan på att vi ska kunna leva det fria liv som västvärlden är vana vid får man stå ut med toppar och dalar i hemmatillvaron. Just nu ha jag slut på trosor, vilket är sjukt så jag har ständig tillgång på tvättmaskin. Har tvingats ta fram ett par gamla, ”dåliga” trosor och det är inget hit. Tror många tjejer kan relatera… Mina favoriter från KappAhl är i tvätten, så morgondagen är räddad. Seamless Hipstertrosa i vitt på barnavdelningen, stl. 170, och tillhörande topp är drömmen. Kommer ihåg att jag hoppades på stora bröst när jag var liten, alltså C +, men jag är nu vid 25 års ålder tacksam för att inte ens kunna fylla ut 70A, då funkar seamless top i 170 perfekt.

Zwift är ju en naturlig humörhöjare under höst och vinter, trots att det även medför en hel del lidande, och en del frustration då hemelektronik inte är min starka sida. Varför är ljudet inte med ibland t.ex? och varför connectar ej pulsband varje gång? Känns som Basic saker men det lär förbli ett mysterium. Jag har även tagit tag i cirkelträningen och planerar att köra 2 pass a 40 min i veckan. Märker redan att jag är mycket bättra än när jag började för någon månad sedan. Läs att jag har en extremt låg grundnivå på överkroppsstyrka, så utvecklingskurva är brand av en anledning. Taggad på att bli bättra, allmänt starkare och även bättre cyklist. Snyggare kan jag i princip inte bli, bara brännan som saknas nu.

Jag jobbar i kundtjänst och med sociala medier. Det är minst sagt svettig nu innan jul, så det smattras vilt på tangentbord. Jag gillar mitt jobb och har grymma kollegor, så på den fronten är det frid och fröjd. Det som oroar mig är att det finns så många i vårt avlånga land som man kan tänka sig att skjuta. Tips om du vill ha hjälp snabbt på ALLA kundtjänster som finns. Var kort och koncis, skriv med ditt ordernummer, och ring helst inte mig, för jag är helt inne i min podcast och svarar på ditt mail som du skickat.

Vår trappkatt Sagan är med mig i alla lägen, ligger ibland på bordet och vill vara med. Ibland har han dålig inställning och lägger sig i sovrummet, under kuddarna. Han kanske inte helt har förlåtit att vi kastrerade honom, men jag försöker kompensera med katt-knark i form av ”Dreamies” i alla fall. När vi flyttar till bottenplan i vår så kommer kan få en vapendragare. Den nya katten ska heta Remco, och jag planerar att snickra ihop en kattkoja som är delad i två. Ena halvan Bora, andra QuickStep.


Snart är den mörkaste dagen här och det kan då bara bli bättre. Ser fram emot detta och hoppas få fina distanspass i juldagarna, och även några bra löppass.

Enkla tips till dig som vill bli en fullfjädrad Kokosnöt på internet.

Saknar du spänning i vardagen? Har du ingen att jävlas med i smyg? Har du ett antal timmar i veckan som du inte kan fylla? Då har jag svaret till dig! Bli en Kokosnöt! Med dessa enkla och effektiva steg kan du bli fullärd på en vecka. Varför välja den långa tråkiga vägen, när du kan få resultat och fienden snabbt – GRATIS!

  1. Hitta lämplig annons på valfritt forum eller app. Börja med att ställa den enkla frågan om varan är kvar. Det kan ju vara så att annonsen som lades upp för 20 minuter sedan redan är såld. Bäst att säkerställa. Det kvittar om du är intresserad eller ej, bara kasta ut den tentakeln. Får du svar så avvaktar du. Man vill inte verka lättfotad i dagens dömande samhälle.
  2. Trots att du vet att det finns en länk med alla specifikationer från tillverkaren eller att du kan hitta svaret med hjälp av verktyget Google, så är det så mycket mer dynamiskt att ställa frågan direkt till säljaren. Gärna en fråga i detalj som har försumbar relevans i prestanda. Fråga hur mycket den för styrstammen väger. Den kostar i och för dig bara 150kr, men kan ju hoppas att det är kolfiber till ett underpris. Finns det gram att tjäna så måste man fråga, även om ens egen fettprocent kanske har mer relevans i sammanhanget.
  3. Filtrera på ”Senaste” och ta den högst upp. Fråga om vad det ”Sista Priset” är. Man vet ju att men lägger ut en annons en bit högre än man egentligen hoppas på, och lika bra att fråga om sista pris direkt. För att krydda till det, fråga gärna om säljaren kan skicka sin PayPal-detaljer så kan ni slå in affären direkt. Snabbt och Smidigt. Du kommer skicka din kurir från Tchad för att hämta, inga problem. Säljaren kommer garanterat få puls.
  4. Tabeller och produktinformation är vanlig i sammanhanget. Ibland kan man behöva mer för att bli tillfredsställd. ”Storlek har ingen betydelse” – FUCK THAT! Fråga om säljarens längd och omfång. Även om tydlig text med längsintervall framgår så kan det vara spännande att veta vad just säljaren har för specifikation och preferens. Får du svar, då gör du enligt steg 1 oven. Svara inte. Ignorera. Håll mystiken uppe.
  5. Utgå från att säljare talar och skriver i gåtor. Står det att denna vill bli kontaktad på sms och inte PM, så kan du bortse från detta. Det är ett trick. Skriv i PM – så mycket piggare. Det tillför något i att men inte vet när man ska bli uppmärksam på meddelandet. Är det inom tio minuter eller tio dager, men vet helt enkelt inte. Utan notis om meddelande så så blir det så. Skulle du få svar här så gäller samma regel som du nu lärt dig – sluta svara. Säljaren kommer inte veta var denne ska bli av. Skriv sedan igen efter ett tag och ställ fråga enligt steg 2.
  6. BONUSTIPS! Ställ frågan: ”Om den nu är så bra och i fint skick, varför säljer du en då?!”

Reserapport

Tillbaka till Sverige igen och det känns bra. Känns som om vi hade sagt upp oss och inte skulle komma tillbaka på ett halvår som tidigare resor, men samtidigt skönt att vara hemma. Det enda som gnager lite i en är att man kanske har ett begränsat utbud på serier denna höst och vinter pga det som inte får nämnas. Jag har redan fått känna på att scrolla i ca 35 minuter innan man hittar nåt på Netflix, och det är inget bra tecken redan i september…

Nåväl, resan! Enda planen var den bokande Kiel-färjan på fredagen och sedan var det gas i 110km/h söderut. Rutten blev sådan att; 3 dagar vid Annecy-sjön, 3 dagar i Schweiz (Zug och Zermatt), 4 dagar i Sanremo inklusive Le tour, 3 dagar i Bormio, 2 vid Gardasjön och sist 3 dagar mitt i Dolomiterna. Kan summera det som att vi plockade ut alla russin och chokladbitar i kakan, och sedan svalde hela också. Iförd munskydd och med handsprit i högsta hugg gav vi oss ut i samhället. Enligt diverse tillförlitliga kvällstidningar och UD-appen kunde vi vara på väg mot samhällen likt en krigszon. I Frankrike så hade folk anammat maskernas förträffliga trygghet. När du ska in i butiker som Carrefour var det mask på och en dusch av steril färglös vätska, sedan var det fritt fram. Som svensk och vårt berg-och-dalbana till rykte så var vi på uppgång. Nu hade vi ju knappt någon smitta i Sverige alls (förhållandevis), så vi fick vänliga blickar på oss. Det var till och med en fellow campare som noterade vår gamla Saab 9-5 och dess nummerplåt utan landsnummer. Denne campinggranne visste att den var svensk och fick till och med sig ett foto som souvenir. Att tillägga på Saaben från -02 är att tack vara vår jämna körning fick vi ner den till 0,6 l per mil. Sick. Ska man anmärka på något så säckade ändalykten ihop lite. Det såg ut som att den antingen var sportigt sänkt, och att man glömt göra motsvarande i fram, eller som att vi lastat flera hundra kg i den. Det ”problemet” löste sig av sig själv i förrgår då jag skulle köra till Partille och noterade då rejält med luft mellan backdäck och själva bilen. Den återhämtade sig, fun-f*cking-tastic!

Gammal är äldst, och man kan alltid lita på Barilla och Lidl. Vi åt mest pasta, tomatsås, färdigmixade sallad i plastpåse och drack öl. Kan inte fatta helt hur det går ihop med ens smaklökar, men det är då himla gott. Det är inte bara en komplett måltid, det är en sinnesstämning. Dånandet och soten från Primusköket i bakgrunden, prasslandet från brasse-stolen, den sträva känslan man har i ansiktet för man glömde tvätta ansiktet efter dagens träning i högsommarvärmen. Mattheten i låren efter en lite för lång träning och lite alkohol. Vi hade med en högtalare och där spelades tyska Oktoberfest-hits som Johnny Däpp och Bierkapiten. Det är livskvalitet. En annan trogen vän som följer med är Dechatlon. Luftmadrasser, sovsäckar och tillbehör som gör campingen komplett. Att man kan sova så gött på en ca 7cm tjock madrass av luft för 40 euro är ju i sig imponerande.

Praise the Lord för Euro-länder. Jag älskar er. Man känner sig köpstark och matbutikerna har en helt annan nivå av lågpris. Och det är alltså inte skit till bra pris, det är bra saker till bra pris. En stor påse med mixad sallad 1 euro, 70cl Peroni 1 euro, 500g pasta 0,35 euro, baguette 1 euro, behöver jag fortsätta? Låt oss behålla högre priser i Sverige, för att alltid kunna bli glatt överraskade nere på kontinenten. Men låt oss införa den svenska geniala lösningen med kontantfrihet. Planerar att lösa swish internationellt så jag har mitt på det torra på ålderns höst.

Kvalle på asfalt är något jag även vill nämna för framtida resande. Schweiz, som jag alltid kommer ha som ”Om min familj och vänner inte bodde i Sverige så skulle jag bo här”-ställe, är drömmen vad gäller asfalt. Inte en håla. Umbrailpasset utför var en fröjd 5 av 5, något man inte kan säga om Italiens knöliga och får-iga underlag. Håll i styret alltså, och krypkör med bil, 2 av 5. För att få perspektiv så skulle Tajikistans makadam få 1 av 5. Frankrike får en 3,5 av 5.

En given spelare i leken var ju Stava. Köttade i flera långa och välkända backar och nöjd med min insats. Många top 10 pokaler och även någon krona 🙂 Med det sagt så hade man troligen haft mycket svårt att vinna ett race då min förmåga att spurta snuddar till obefintlighet, men jag är allt seg och känner att jag har en hög nivå på grundformen och är genomtränad, man blir inte av med mig i första taget. Men 8a på den store Stelvio är inte så illa pinkat. Bästa rundorna är nog de med de riktigt höga passen. The Swiss Classic med Susten, Grimsel, Furka, och sedan Bormio, Umbrail, Stelvio, sedan var ju Maraton Dolomites-turen episk (passa Giau var elak, men de övriga backarna var riktigt goa).

För att krydda denna historien ytterligare så avslutar jag med klyschan; Jag välkomnar hösten, det är så krispigt mysigt och det är tid för soppor och raggsockor. Kan säga att jag inte är redo för Zwift ännu, jag måste ladda om och det måste troligen vara mörkt ute innan jag kommer igång, men kan ju trösta mig med att det blir snart 🙂 Kanske kommer smyga igång någon form av stiglöpning om några veckor. Kommer få kämpa i en månad att gå från en horribel löpkänsla till att överleva, med det funkar varje höst, så kommer tagga upp snart!

På återseende i dimman!

Diesellinda
”qomigen”



Att maxa en vecka

Börjar med en varning för den känslige. Detta inlägg innehåller fantastiska landskap, cykelpassion och glädje, och kan uppfattas som stötande om man nyss börjat jobba igen efter sommaren.

Vi bestämde tidigt att pga det som vi väljer att inte nämna, att jobba hela sommaren, och ta en sen semester. Fredagen för en vecka sedan stämplade vi ut från jobbet och sedan var det plattan i mattan till Kiel-färjan. Sov som två stenar och fick en rolig överraskning i att ett flak med 24x33cl Norrlands Guld bara kostade 79kr. Vi tog två. Seg bilresa genom Tyskland med vägarbete, köer och rövsvett. Att tillägga är att vi kör i en ärvd Saab 95 från -02 utan AC, så vi lör i max 120km/h och svettas rejält 😅. Klappar medhårs dagligen och berömmer bilens insatser.

På söndagen kom vi fram till Annecy och installerade oss på vår första ”bas”. Denna gång är det hundra procent Glamping, och vi älskart! Tänk att ha tillgång till brassestol, bord och kylväska full med is och alkoholhaltig dryck. Att slippa sitta på ett A4-papper i skräddarställning och att slippa gömma sig i en buske är rena lyxen. Och lägg till en laddstation med en radda förgreningar så man kan ladda allt. Glamping for life säger jag.

Bra setup !
Loading…

Sedan fick tre fina rundor inklusive klättringar som Col de la Forclaz i närheten av Annecy-sjön, Col de la Madeleine, Col de Tamié, Col du Chaussy, och Col de la Madeleine, med flera. Och några kronor och pokaler på strava var kul 🙂

Sedan tog vi bilen mot Schweiz 🇨🇭 och vi hoppades på att vi skulle kunna köra en runda med Martin Elmiger som vi känner lite sedan tidigare. Han körde i BMC, men slutade för två-tre år sedan. Det slutade med att vi fick bo hos honom två nätter och fick en fin runda ihop runt Zug på eftermiddagen. 53 km och 1000 hm och takterna satt i 😆

Marcus och Martin

På torsdagen tog vi bilen själva till Wassen för att köra den klassiska Schweiziska rundan med tre stora klättringar. Sustenpass, Grimselpass och Furkapass. EPISKT är det enda ord jag har.

Av en lycklig slump så fick vi sedan veta att eventet Chasing Cancellara gick av stapeln på fredagen. 280km från Zürich till Zermatt skulle avverkas av deltagarna, och det var två kändisar till start. Daniel och Alex. Ingen tvekan på att vi skulle heja på dem och kanske till o med kunna bidra med en nöd-choklad. Så blev det. Vi körde ikapp Daniel på väg upp för Grimselpass och han fick Haribo-power och Dextrosol. Alex missade vi nästan, men han fick syn på oss i Täsch, nära målet uppe i Zermatt. Han med slukade en näve gummibjörnar och en Coca innan han trampade vidare. Bra kämpat och tack gör trevligt öldrickande på kvällen 🙌

Efter fem tuffa dagar för oss på cykeln i denna terräng så var vilodagen välkommen. Blir en till idag lördag då det regnar och vi tar tillfället att förflytta oss till solen igen. Vi cyklar inte i regn och vi menar det. Tanken är Sanremo och vi hoppas att det sprätter i benen för oss i Poggio närmsta dagarna.

CIAO!

Viloläge

I skrivande stund är jag i soffan, och regnet smattrar. Låren är trötta sedan onsdag/torsdag och känns skönt att faktist Vila. Planerar även att knarka Marcus surdegsbröd med Bregott.

Allmänt känt är att jag cyklar inte i regn, eller rättare sagt, jag startar aldrig i regn. Och jag menar det. I onsdags kom vi till Aktivitus-starten kl 18 och man såg på himlen att det ser ej bra ut. Det började droppa och vi bangade. Cyklade upp för backen igen i snigelfart för att minimera skvätt och skit på cykel. Lika bra att krypa in under en sten och dö tänkte jag först, men sedan insåg att det kan bara vara ett tillfälle att vila lite extra. Bästa träningen för mig är när lusten frustar och låren är taggade på att pressas, inte bara traggla på i dåligt väder för att följa något schema, eller få X antal timmar på kontot denna vecka.
Tog en PW till Mölndal C för att köpa standarddäck till min damtralla, men fanns ej i lager, så fick knata hem igen, och då luckrades molnen upp och väl hemma vad kl 21 var det i princip torrt. På två sekunder taggade vi upp med musik, på med kit/speedsuit och kittade iväg. Det blev köttning 1,5 h, inklusive segmentjakt med utdelning. Kom hem lite innan kl 23 och då var det att kasta i sig en snabb omelett och sedan sova.
Kollade på väderprognosen för resterande dagar denna vecka och det var att konstatera att det var bara torsdagen som såg bra ut i hela jevla Västra Götaland. Ritade alltså upp en runda på Strava och taggade upp för en s k Veckodistans. Nytt begrepp som jag tycker att man ska ge en chans om man inte redan testat. Börjar man träna kl 17 exempelvis och kommer hem ca 22 så har man ju världens chans till distanspass. Började med en del grusvägar, som blev lite väl MTB-iga, det erkänner jag, men kom ut igen och en punka senare så var vi på G igen. Målet för dagen var att köra enligt Fredrik Lindströms hashtag: Kör så hårt du kan så länge du orkar. Så blev det, och vi ändrade plan igen på vägen hem, och cyklade hem istället för att cykla till bilen i Härryda. Sjuk nöjd med passet och fick ta i både länge och väl.

IMG_4649B8C0F1A4-D9B0-43A9-9A6C-E12747F689A7764885F1-AFBA-4581-B6BB-B1466AA3C589

Står sedan i bibs och fleecetröja och brassar pasta och tomatsås kl 23. Kaos i hela lägenheten av verktyg, cyklar, tempocyklar som ska säljas (nu såld), mjöl, diverse sladdar och förpackningar till Eldorado dammsugare. Älskar det! Smakade nästan lika gott som när man touringcyklade.
Nu väntar helgen med dåligt väder och det är faktiskt väldigt skönt att pilla hemma, städa och kolla serier. Skönt att även om det ej blir mer träning denna vecka, att man tog vara på tillfällena att träna bra när man hade motivation och torra vägar. Några dagars uppehåll från köttande kan vara toppen, både fysiskt och mentalt, så regn och blåst kan vara en fördel med. Nästa gång är man laddad och redo igen!

Ha en skön helg och njut av VILAN!

Du suger som du är

Den senaste tiden har det dykt upp inlägg av viss karaktär i mina flöden, framförallt instagram. Det är fraser som ”du duger som du är”, ”alla storlekar är vackra” och ”alla är bra på sitt sätt”, fraser som verkar a hoppat på ett ostoppbart inflationståg. I mina öron är detta en omskrivning av medelmåttighet, och inget att eftersträva. Skulle någon säga någon av dessa fraser eller liknande, så tänker jag bara Fuck you. Jag vill inte ”duga”, jag vill ”fucking excell”. Skönhet ligger i betraktarens ögon, så där kanske man inte kan generalisera, men tror det är ganska få som med handen på hjärtat tycker alla är snygga. Om man bara vill duga som man är så kan man alltså göra allt på halvfart och kanske på sikt blir rädd att faktiskt försöka göra något utifrån sin bästa förmåga. Jag har respekt för dig som faktiskt säger att ”idag ska jag ge allt”, och stå för det. Ger man allt och försöker utifrån sin bästa förmåga, så kommer man pusha sig själv att bli bättre. Nästa gång kommer din utgångsnivå alltså vara bättre. Och det är ju roligare att vara bättre än bara bra. Och om man blir bättre och bättre, så kan det även kul att vara bäst ibland?

Jag minns fösta gången jag var med på en Aktivitus-onsdag för några år sedan. Föga anade jag vad som väntade. Det gick fort i vanlig ordning och det vara bara att konstatera att jag flög av på intervallerna och fart fick en ny betydelse för mig. Jag krigade det jag kunde, men hade ett sug att jag vill bli bättre, jag vill inte flyga av, jag vill vara med längre, jag vill gå runt hela intervallen, jag vill inte stå och trampa luft i ”duga-träsket”. Igår körde vi igen och jag var sjukt stark. Jag kände mig bra uppför, och kunde med handen på hjärtat bidra med fart även på slätan, och andra flög av. Jag är bättre, och det känns grymt. Skulle ”du duger som du är” stått rot hos mig för några år sedan hade jag troligen inte kommit dit jag är nu.

Utseende spelar roll. För mig i alla fall. Jag tänker inte åka omkring med orakade ben och ett illasittande kit. Känner jag mig snygg och cool, då blir jag också bättre. Känslan är så i alla fall, även om jag faktiskt inte mätt upp detta med någon watt-fil, och det räcker för att jag ska vilja lägga energi på utseendet. Ett annat ord som snabbt slår rot i medier och i folkmun är ”vikthets”. Ja, det finns en del exempel på där detta gått helt fel, men finns även exempel på där folk gjort en höna av en fjäder. Jag har synliga pipes på vaderna och jag gillar det. Den fettprocent jag har just nu känns som balans för mig just nu. Har ej en siffra på det, men jag är 175cm/54kg, känner mig stark och lätt i kroppen, och känner att här är jag den bästa versionen av mig själv som cyklist (just nu och i den terräng jag tränar i). Jag har legat på ganska samma nivå i 2-3 år, plus/minus ca 2kg kanske. (Parantes att nämna är att när jag var 18-21 så var jag ca 175cm/57-59kg). Jag trivs bättre och jag ÄR bättre nu. Detta är resultatet av flera år av touringcykling, hård fartträning och allsidig kost i måttliga mängder, och inte minst glädje och välbefinnande. Inget extremt på något sätt, men över tid rätt balans för mig att nå det jag vill. En viss vikt i sig har aldrig varit ett mål, mitt fokus har legat i att bli en bättre cyklist, och det andra har jag fått på köpet. Med rätt kunskap och verktyg över tid så kan man göra förändring på ett sunt sätt och också bibehålla nivån. För mig allt annat än vikthets. Att sluta äta och träna ihjäl sin motivation och glädje är extremt korkat, så hoppa inte på det tåget. Var smart.

Tag midsommarhelgen och fundera över var du står och vart du vill komma. Sluta använda dessa fraser som en ursäkt för att du inte orkar jobba med dig själv och bli bättre. Försök bli den bästa versionen av dig själv och stå för det. Våga säga att idag ska jag ge allt. Du kommer i alla fall vinna min respekt.

Trevlig Midsommar!

Köttigt!

Hej!

Det var ett tag sedan sist, men jag lever! Eller mer än så, älskar livet!
De senaste veckorna har vädret varit riktigt bra, mycket torra fina vägar och knappt regn alls. Vindhelvetet har väl egentligen varit det enda att anmärka på i Götet, och det är bra betyg. När väder är som det varit, och förhoppningsvis kommer fortlöpa så har jag en enorm träningslust och är taggad att kasta mig iväg efter arbetsdagen eller på helgen.

IMG_4079

De senaste veckorna kan summeras som rubriken – köttigt! Många fina, snabba, hetsiga pass som har givit mig ett sådant rus av endorfiner att jag bara vill göra det igen. Jag och Marcus har några gånger tagit bilen ca 30-45 min och startat p annan ort, för att på ett så enkelt sätt få helt nya vägar, och nya segment att krossa, hehe. Jag jobbar ju på ”hemmakontor” och arbetar i Outlook, så gillar att skicka mail både professionellt och privat. I onsdags skickade jag till och med två Uh-oh-mail till ett riktigt proffs. Har en och annan hjälpryttare ibland, men detta ingår och alla tar segment på gruppträning hela tiden. I backar har jag även gjort en del fina köttningar på egen hand :). Cyklade förbi Ullared förra helgen på ett av våra stressade distanspass, men blev inga plastpåsar eller bakplåtspapper, och heller inga B-kändisar. Vi stannade på Mandy’s Diner mitt i ingenstans, och detta var EXAKT ett sådan som jag vill jobba på under en sommar eller så. Servitriserna hade små klänningar med förkläde och ett litet anteckningsblock, det var 50-tals tema och bås. Tog en Oreo-milkshake som var fan välförtjänt. Rundan var köttning 100% och vi var helt döda i låren när vi var klarna. Cyklade som två sniglar uppför sista knäppan till bilen. Se rutt här: https://www.strava.com/routes/27667510

För några veckor sedan gjorde jag även längsta loggade rundan på min Strava – 200 km med Sophie Sundström. Eller 201km för att vara exakt. Vi fick feeling och bara så att vi måste ha 200km+ och så är det bara. Gick förvånansvärt bra och vi var fräscha hela vägen i princip, i alla fall i vår gnetfart… Jag gav mig på en skyltspurt efter 190km, och fick snabbt konstatera att låren ej klarar att växla tempo för tillfället 😉 Ajajaj. Men sjukt nöjda med dagen, det var fett och det förbrukades även en hel del fett. Vidare har det dragits igång en Segmentutmaning/tävling på Strava som CK Master ordnat med. Körde första och vill minnas att jag var 4a eller 5a då, men har missat nr 2. Kom aldrig iväg till den sidan Gbg den veckan, så får se hur det påverkar totalt. Ska försöka köra resterande. Jag föredrar lite längre backar, lite mer åkbackar, ca 5-6 %, 8-12% är lite väl brant och då är bland annat Emma Belforth livsfarlig, men i lite längre och flackare backar, eller motlut ska man inte räkna bort mig!

Jag har en pågående kamp inom mig, som pågår nästan dagligen. Att välja kit. Vad ska man ha? Kan ju inte ha samma två dagar i rad. Laddar inför varje pass mentalt och funderar på vilken jersey, bibs, strumpor, hjälm och glasögon. Jag gillar bits med längre ben, då jag har långa lår och jag tycker det ser mer pro ut. Samma på jersey, längre ärmslut som är slimmade är guld. Jag klär upp mig när jag ska träna och älskar det. Vid närmare eftertanke så växlar jag bara mellan enkel tischa + shorts eller mjukisbyxor + tofflor och lycra just nu :).
På helgen då vi har åkt iväg till annan startpunkt har det nästan känts som om man är på väg till en tävling. Man har din dress, man har banan i form av Strava-rutt på Garminen, man vet att man vill gasa och försöka ta segment. Första forceringen efter 16km etc. Haha, får en go pirrande känsla i magen och en positiv upplevelse. När min bästa hjälpryttare kör allt vad han orkar så få jag bita på rullen och det är fan tufft det med ibland, speciellt om vinden inte är optimal.

58FBFD40-AB57-4B27-8182-321A2F171B73

Cykelsporten är en passion i livet och när det blir möjligt så kommer det bli några race till för mig, och det i CK Masters dress. Det är kombinationen av att ha världen som din spelplan, med möjlighet till enorm variation och nya platser, farten, endorfinerna, kläderna, att kunna dela upplevelse med andra trots olika fysisk styrka (som ej är möjligt fullt ut på samma sätt i andra idrotter), kaffe- och glasspauserna. Toutes!

I helgen väntar två grymma pass, ett från Gbg och ett från annan ort. Stay tuned och kolla rutt på Strava om ni vill ha tips på nya vägar.

Tar helg snart, puss och kram!

Tillbaka till dieseln och ordbajsande

Jag har många smeknamn, ide flesta självutnämnda, Diesellinda, The fatburnin’ Beast, Snygg-Linda. Eller Diddi (ni som vet, ni vet). Nu känns det som att det är diesel-mode som gäller en tid framöver. Hålla ut länge och väl, konservera energi, förbereda sig på att någon annan redan svalt din sista vägg-snickers, inte ge upp, detta är min styrka. Jag är seg, och det tar tid att köra slut på mig. Jag har tidigare jobbat mycket med att få ut mest kalorier per dollar på vår senaste touringresa, jag har levt på 600-700 kcal per dag samtidigt som jag cyklat 5-6h/dag i Pamir, så nog ska jag klara mig ifall jag skulle låsas in i karantän i 2-3 veckor. Och tack Allah att vi inte hade en touringresa planerad 2020, då hade det bara varit att blåsa av hela skiten. Och till saken hör att jag har funderat mycket på 2017, då jag cyklade med Marcus över gränsen Grekland/Turkiet och campat på exakt samma ställe som alla flyktingar campar på nu. Sjukt. Det fanns en äcklig rabies-hund där som jagade oss, kanske rent av samma hund som Marcus träffade på 2012 på sn första touringresa till Singapore. Finns den hunden kvar där så lider jag med den som ligger där. Nu svävade jag iväg, sorry, jag skyller på att jag är full på en torsdag. 3 glas vin and counting.

751bed49-b010-4c51-ac86-159e3bd663cc
Bild från nöd-camping i Kaibito, AZ. Livet kan vara alltför gött. 

En ljusglimt denna veckan är att jag fått hem min nya cykel, och till och med provtränat på den. På Zwift i och för dig, men det känns bra. Ska bara lära mig att få på och av hjulen snabbt, så jag inte behöver sinka en hel grupp ifall jag punkar på en träning. Jag har som krav på mig själv att jag måste vara helt självgående när jag ska ut och träna, och inte vara en tjej beroende av någon räddare i nöden. MEN! Finlir, tvätt, och annat shit är får vara Marcus uppgift. Jag skulle inte kalla mig konservativ, men vissa saker är i mina ögon karlgöra, och jag vill inte ha med det att göra. Nog om det, kolla in nedan bild på min nya racer. Drömmen.

IMG_3044IMG_3046IMG_3048

Andra saker som jag gjorde det senaste är att sönder-Googla olika sekter, som till exempel Davidianerna, Rajaneeshpuram-gänget (stavning?), Guds barn, Scientologi, och Heavens Gate. Jag gillar ju som sagt obehagliga saker och grottar gärna ner mig i dessa. Kan tipsa om dokumentärserien Wild Wild Country och den nya på Netflix Madness and Murder? (Den med tigrar). Har börjat fundera på att stärka upp min franska ytterligare. Jag har en bra bas att stå på, men kanske ska gå en kurs på distans. Kanske lära mig tyska, tänt att vara lagom sexigt barsk på en och samma gång. Bra på CVt och på Insta-proffen. Jag går till jobbet på KappAhl, där jag har så grymma kollegor och varje dag när jag ska stämpla ut så glömmer jag av hela Corona-läget och kommer i nästa sekund på mig själv att världen är inte som vanligt. Deppar för en sekund och laddar om. Tar dag för dag, vilket ändå passar mig bra, då jag inte vill planera allt i detalj. Jag gillar att inte veta exakt vad som ska ske imorgon och inte ha ett schema att följa. Vi har inte fasta platser vid matbordet, inte heller en ”sida” i sängen. Jag ska aldrig ha ”min” sida på en dubbelsäng, men jag uppskattar en egen tandborste.

Summan av kardemumman på status just nu är att så länge jag kan vara ute och träna och är frisk så uppskattar jag livet. Ta hand om er och unna er en vardagsfylla och ost. Det är bra för hälsan har jag hört.

Puss och kram och hoppas vi ses på vägarna i helgen! ❤