Fredagsblod!

Fredag och snart bara 4 veckor till årets Marathon. Lyssnade på låten Fredagsblod på väg till jobbet i solen och våren är på g i götet!

Marathon i östland har blivit en tradition för oss sedan 2018, vilket är rätt kul. Det började med Moskva (3h40min) 2018, och sedan Warszawa (3h26min) 2019 och nu väntar Bratislava. Förhoppningsvis får man väl lägga till i dessa epidemi-tider. Tanken på att det är en dryg månad kvar till loppet är lite jobbig, då man vet att man står inför något som är så jävla jobbigt och man kommer må skit och vilja dö under de sista 40–45 minutera. Gå i mål och lägga sig i gräset i fosterställning och sedan stappla iväg till en tunnelbana eller taxi. Sedan väntar hotellrum, frossa under täcket i några timmar. Det är lite som ett zwiftrace, du ska lida och det är bara att gilla läget. Men! När man klarat av denna utmaning är man så nöjd med sig själv och en enorm tillfredsställelse av hela prestationen, samt att ladda om till en segermiddag! Endorfinkicken gör att det alltid är värt besväret.

Just nu känns träningen bra, och har kunnat springa i snitt 2,9 (avrundar till 3) pass/vecka sedan årsskiftet, plus 2–3 cykelpass i veckan i snitt, och farten just nu säger att PB är möjligt. Det som kommer avgöra är dagsform, status i kistan på loppet och att man förblir skadefri givetvis. Vidare har vi en hel jympapåse full av sockerlösning i form av Maurten och andra gels att sörpla på, och kommer sedan komplettera med en karta Imoduim, som trots allt är min mest trogna sponsor i Marathon-sammanhang. Förra gång bestod min frukost på Race-day av vitt bröd med smör och marmelad, tre Imodium, en flaska Maurten och kanske en halv croissant, som man ej får missa om man nu bor på hotell. Dock får man undvika godsaker som nötter och frön, knäckebröd och granola. Tur att vi har en dag extra på hotellet och kan njuta av i alla fall EN brunch utan att lägga band på sig. Vi är en åttamanna-grupp som åker, 5 som springer, 3 soigneurs. Bra det, för då kan man ha gel-påfyllnad på strategiska ställen och behöver inte at arrangörens mat om inte kistan skulle klara av denna. Höjdpunkt nummer två den 5e april kommer vara att dra till hotellet och efter att man feberfrossat klart, gå ner i lobbyn och kolla målgång på De Ronde. Efter detta event kommer jag säga tack och hej till löpning för egen del och då blir det LVG för hela slanten. En sak som dock är till löpningens fördel är just res-biten. Det är alltid så besvärligt att packa cykel oavsett om det är flyg eller bil. Ska man på ett löpevent är det i princip bara en rygga du behöver, för skorna kan du ju ha på dig direkt. Jag kommer dock att jobba extra som löpcoach o hålla i lite gruppträningar på Aktivitus, vilket jag tycker är riktigt kul att få gör

Löpning på vinterhalvåret är löpning ett grymt komplement för cyklister. Jag upplever att man får en riktigt bra bas konditionsmässigt och som man sedan kan översätta på cykling. Och efter några veckors fartträning på cykel så kan man säga ”jaja, man är på gång!” (citat från Mitander i Hata Göteborg). Längtar ihjäl mig till torra fina vägar och min nya Tarmac som kommer gå i vinrött och vita detaljer. Den kommer förses med en ceramicspeed trissa, och Roval 50-profilhjul, och däck med natursida, drömmen! Observera att ingen kommer se mig för allt damm som jag lämnar efter mig av min höga hastighet